The Arab Tomorrow

DAVID B. OTTAWAY

October 6, 1981, was meant to be a day of celebration in Egypt. It marked the anniversary of Egypt’s grandest moment of victory in three Arab-Israeli conflicts, when the country’s underdog army thrust across the Suez Canal in the opening days ofthe 1973 Yom Kippur War and sent Israeli troops reeling in retreat. On a cool, cloudless morning, the Cairo stadium was packed with Egyptian families that had come to see the military strut its hardware.On the reviewing stand, President Anwar el-Sadat,the war’s architect, watched with satisfaction as men and machines paraded before him. I was nearby, a newly arrived foreign correspondent.Suddenly, en av arméns lastbilar stannade direkt framför granskningsläktaren precis när sex Mirage-jetplan vrålade ovanför i en akrobatisk föreställning, måla himlen med långa spår av rött, gul, lila,och grön rök. Sadat reste sig, uppenbarligen förbereder sig för att utbyta hälsningar med ännu en kontingent av egyptiska trupper. Han gjorde sig själv till ett perfekt mål för fyra islamistiska mördare som hoppade från lastbilen, stormade pallen, och fyllde sin kropp med kulor. När mördarna fortsatte under vad som verkade vara en evighet att spraya stativet med sin dödliga eld, Jag funderade ett ögonblick på om jag skulle slå i marken och riskera att bli trampad ihjäl av panikslagna åskådare eller stanna kvar och riskera att ta en lös kula. Instinkten sa åt mig att hålla mig på benen, och min känsla av journalistisk plikt fick mig att gå och ta reda på om Sadat levde eller var död.